B O B O L I N A

ja! fast bara lite tillfällig light-glädje känner jag idag när jag lånat laddare (som jag väljer att kalla det) av mike, och jag sitter i mitt kök med en iskall tt å en cig i handen. har haft lite blogg abstinens. istället har jag fått lov att läsa massa böcker. å de e jobbigt för det är så svårt att sluta när man väl börjat. och så måste man läsa ut på en dag. och så är man ledsen för att boken var bra. och så tar den slut.
så vad har hänt sen sist då? minns inte riktigt var jag slutade, men jag tror det var nånstans innan dalarna. det var jättebra däruppe, jag kom på en bra sak. jag har alltid vart lite sådär avis på alla som sejer typ "jag ska åka hem över jul/påsk/midsommar" alla som inte kommer från den här stan menar jag. jag har oxå velat ha ett  "hem" att åka till. en mamma på ekerö räknas inte. för där har jag aldrig bott. men, så insåg jag ju under den här helgen att jag har ett ställe, som jag kan åka till när jag vill, där jag faktiskt har bott (ett år räknas) och där jag alltid är välkommen. nämligen lövsångarvägen i orsa. där min sons farmor bor. med lite fastrar å katter å sin make. även att jag ju inte bott exakt hemma hos dom så har jag ju faktiskt tillbringat ett antal midsomrar, påskar å jular där. skön insikt.
en annan skön grej med landsbygden är att man tror man vet hur allting funkar. och så visar det sig att man inte har en aning.
okej, lördag kväll: käkar middag med två vänner på kinaresturang i mora, åker sen och bowlar (andra gången å en vecka...) och efter detta bestämmer sej sällskapet för att ta en öl på orsas enda krog. bykrogen heter den passande nog. den manliga delen går in, medans de två flickorna röker och pratar lite. malin, som den andra flickan heter går i förväg till dörren medans jennifer pratar klart me nån. hon kommer snart tillbaka, ser smått förvirrad ut och talar om att hon inte kommer in. ee, va? äh, ta mitt leg, vi ser typ likadana ut. jag kommer ju in. ja e fan sjusju. stegar myndigt fram till vakten, iklädd min allra vuxnaste min. "hej hej!" "hej, leg tack."  (nej, men de har ja ju gett till malin, så hon ska komma in efter mig...) "äh, skärp dej. ja e fan sjusju." "det sejer alla. leg, annars kommer du inte in." för att citera homer: doh. som tur e lyckades vi få tag på resten av sällskapet, som lyckligtvis kände bartendern. och vi blev benådade att komma in. seriöst! här glider man runt hej vilt på stureplans alla innekrogar utan å visa leg, men hey! välkommen till orsa, du kommer inte in.
ska även tillägga att jag ens inte drack upp min cider där inne för nivån var way below önskvärd för å stå ut. för er som vill värma upp inför eventuellt besök:
drink a´la bykrogen: jäger å red bull.
tilltugg a´la bykrogen: en tallrik feferoni.

nog om det. annars har ju min fantastiska lilla syster hunnit vara hemma två gånger.
sammanfattning #1
bowling med familjen. jennifer må vara stockholms kanske sämsta bowlare. men hon e snygg. jag skyller det på att baren i anslutning blivit av med sina rättigheter. (vem fan kan bowla nykter?) trots förlusten var stämmningen på topp i min gamla (jockes nya) golf när vi efter många om å några varv i parkeringshuset styrde kosan (?what, var kom de ifrån, golfen var det ju...) mot stan. eftersom att vår storebror blivit seriöst studerande sambo (läs toffelhjälte av sällan skådad art) och övergett sina ängar till småsystrar fick vi helt enkelt klara oss själva. det gör man bäst på kellys. öl å shots, 19:-
sen fick vi sällskap av den alltid lika trollsöta malin och hennes kompis natalie. som inte heter natatie. trots att hon tatuerat det i nacken. grov miss av butchig new york tatuerare. man får inte skratta åt de, men jag kan bara inte låta bli att tycke det är lite, lite roligt....skäms på mej.
efter öl å shots bestämde ja å johanna att vi skulle minsann på debaser. där e drag. kanske att det är drag på debaser. men inte den dagen. (torsdag by the way) de va vi å typ tre andra. efter snabb överläggning kom vi fram till att spy bar va ett bra alternativ. hur fan man nu kan komma fram till det. då jag fortfarande hävdar att allt i anslutning till stureplan suger. tydligen gör det inte det. eftersom vi lyckades stanna till dom stängde å ingen av oss minns speciellt mycket. de måste ju va ett bra betyg. jag kommer dock (!) ihåg en händelse:  vi befinner oss i någon form av hall, utanför baren ovanför trappan. en man står i ett hörn. han är ensam. vi tycker att han ser ensam ut. varför står han där, så ensam i ett hörn? vill han inte vara med de andra i baren, och dansa och dricka sprit han oxå? vi går fram. "varför står du här alldeles ensam? undrar johanna omtänksamt. "öh" säger han och pekar lite diskret mot vänstra bröstfickan, "jag jobbar här."
Jaha. hej då. sen är det som sagt lite dimmigt under resten av kvällen. men när jag ramlar in hos mitt barns far klockan kvart i sex på morgonen lär det ha hörts en dunk, följt av  "va fan, har du möblerat om?"  (svaret på det var tydligen: näe, det är jättesvårt att möblera om dörrar. dom sitter visst där dom sitter...)

Sammanfattning #2
fredag kväll. hämtar upp systra på söder. på essingen har perre å suss dukat upp fin middag. köttgryta å ris. gooottt. bra med mat innan sprit för en gångs skull. annars brukar ja va bra på att låta bli att äta på hela dagen innan utgång. oavsiktligt. och även oförståndigt. fast med det berömda facit i handen så känns det som att det inte spelade så stor roll... men gött va det. tack pär. efter tillökning i form av sötmalin och även en till malin, som oxå bor där, så dracks det vin, öl å sprit, sminkades en del och dansades till några väl utvalda schlagers. sen trång taxi till pattan. jennfa fick ligga ovanpå resten. kul för mej, för dom? tveksamt. väl där var de raka vägen till baren längst upp. sprit tack sa vi till den söta bartendern i mössa. okej sa han. sen ville han bjucka på shots, men hade inga glas. vi minglade lite runt på båten. sen gick vi nog tillbaks upp. eller, det vet jag att vi gjorde. för shotsen va jättegoda. lite röd-orangea. (stavas det så?) sen...vette fan riktigt va som hände...vet att jag vid något tillfälle övervägde att rida på den mekaniska tjur som tagits dit för kvällen, men hejdade mig i sista minuten då jag insåg att min korta kjol förmodligen inte skulle te sig lika het när jag låg å sprattlade för att komma upp från den tjocka gympamattan efter att blivt avslängd efter en sekund...sen vet jag att någon blev utslängd...jag väljer att inte nämna namn här...och jag har i efterhand fått veta att det hånglades i någon bar..............

vad jag dock minns är att jag lovat att komma hem innan sju, och att jag punktligt rasade upp för trappen tio i......
jag var bakis till tisdag kväll.

till sist vill jag bara säga:
johanna: vi skulle ju hålla ihop hela kvällen! va hände?
pär: va hände??
å så till jocke: vi älskar dej ändå! och skulle vi börja tvivla på dej så har vi alltid bilden av dej på barstolen i "gratisbaren" på banana....den synen lever man länge på...

puss puss!!

å ja som va så jävla bra, som verkligen blivit så varm i mina kläder som sån här..så plötsligt kan man inte...för man har ingen trafpryl...men jag lovar att inom snar snar framtid återkomma med utförlig rapport om inte mindre än två utekvällar med syster, en smärre (!) skandal samt lägeskontroll angående det allmänna livet i tyresö 2006.
kommer snart.
i en dator nära dig.
puss så länhge. shit, ja har vart borta så länge att ja ens inte hittar bokstäverna....skärpning lovas!!!

hej. jag är sjusju år och förvirrad. jag vet inte vad jag vill med mitt liv, vad jag ska bli när jag blir stor, eller ens vilken färg jag vill ha på håret. jag kan ofast inte bestämma vad jag vill äta till middag, vilket mer än en gång tre gånger i veckan resulterar i att jag helt enkelt struntar i det. i övrigt är jag ganska lat. låter helst bli jobbiga saker. jag gillar inte att gå upp på morgonen och jag är inte direkt vän av ordning, vilket innebär att det ofta råder någon form av kaos hemma hos mig.
fast annars är jag en rätt trevlig tjej. bara det att jag är så less på att vara trevlig.
för tillfället vill jag mest bara skrika åt folk att dom har fula skor. eller hälla vatten på tanter som ser sura ut. eller bara lägga mig under en sten och sova. kanske i hundra år. och hoppas att en vacker prins kommer och väcker mig. fast hur skulle han hitta mig försej? jag kanske får sätta upp en skylt av något slag..."här vilar bobolina, alla fagra prinsar är välkomna för kyssar år 2106"...fast vem har lust att hångla me nån som legat å dunat i hundra år? med min tur skulle det väl stå nån skrynklig tandlös gammal halvprins där å vänta... men om jag ändrar skylten till "här vilar bobolina, alla fagra prinsar eller era söner, eller barnbarn, välkomna tillbaks år 2106, medtag gärna tuggummi, skaka mig gärna lite i armen tills jag vaknar. är du snygg och har tänder kan vi alltid hångla lite sen".

nu kommer glassbilen. undrar om dom har kvar den sorten som hette hollywood när jag var liten? man kunde köpa typ fyra halvliterspaket osm var inplastade. den glassen var jättegod. man kunde äta ungefär ett och ett halvt paket innan man började må illa. häromdan åt jag ett helt paket texas pecan med sked direkt ur...de va jättegott.

idag är det verkligen höst ute. jag får sådär lite lust att plocka svamp. fast jag har bara gjort det en gång i mitt liv. då hittade jag typ två och det regnade hela tiden.
varsegod. ta en kaka till. i helgen ska jag åka till dalarna. det ska bli kul. jag tycker om att vara där. fast det var länge sen nu. kanske i maj eller så.

imorgon ska familjen bowla. jag var med i undomsbowling klubb förut. eftersom vi var lite så extra coola i högstadieåldern så brukade vi ju hänga i bowlinghallen, då kunde man dela på typ en bulle å röka så många cigg man bara kunde. men efter ett tag blev de rätt trist. då gick vi me i fun bowl. det betydde att man fick t-tröja och medlemskort. å så bowlade man. har minnen av att jag faktiskt var rätt bra. men det var visst ett tag sen insåg jag sist jag drog på mej dom superheta dojjerna å entrade arenan. de va ju skitsvårt. å så kändes de som att mina välmanikerade naglar skulle brytas av varenda gång ja veva iväg den där bollen. klotet. förlåt. jag har vart med i fun bowl. jag vet att det heter klot.
i vart fall så ska hela familjen umgås imorgon å de ska bli jätte trevligt. sen ska i vart fall två av The Three J's dricka öl. förhoppningsvis även den tredje, som jag inte har haft nöjet att träffa så mycke på senare tiden. hade vart kul om han tog sej tid för sina söta små systrar....okej...de där lät inte helt rätt....vi sejer systrar...så får det vara bra så.

jag vill så gärna röka. men då kan jag inte skriva samtidigt. å då kommer jag tappa lusten att skriva mer å de vill jag inte för de var så trevligt. äh. det får bära eller brista....och under tiden ska jag ta mej en allvarlig funderare över vart alla dessa talesätt, gamla ord och i övrigt konstiga sakerna som kommer ur mej, vart fan dom kommer ifrån...så nu har jag stillat nikotinbegäret för en stund...men jag kunde inte komma på nån vettig anledning till alla dessa uttryck från förr...äh, fuck it.

å jag som inledde så bra med att skriva så ofta. men de är visst inte alls meningen att jag ska syssla med data aktiviteter, eftersom att nu har min "trafo" pajjat. för er som är lika datakunniga som jag så kan jag tala om att en "trafo" är den sladden man har mellan datorn och kontakten i väggen. för att få ström. lätt att räkna ut vad som händer om "trafon" går sönder. datorn dör. det gjorde min. frågar bror min vart man köper ny. elgiganten svara han. cykel på köpet. fett coolt. men det var det inte. för dom hade inte. å inte teknink magasinet heller. men den småkorpulente mannen på claes olsson i haninge centrum, han var minsann säker på att han hade det jag sökte. "är du säker?" frågar en osäker tjej i svart luvtröja. "jajamänsan, den här funkar till Alla serru." bra. tack. topppen. 595:- tack. tack. luvtröjan ler å åker hem, glad i den så kallade hågen* 
 NÄ FETT JÄVLA INTE TACK DIN TJOCKIS: DEN FUNKAR INTE ALLS TILL ALLA DATORER. SERRU!nämligen inte till min. hade jag vart kille hade jag bett dig att omsluta din mun över mitt kön. fast på ett mer brutalt sätt. men nu är jag en fin liten flicka som får lov att Specialbeställa en ny "trafo". kostar bara två tusen. jag kan tänka mej mycke roligare saker att göra för två tusen kronor. nästan allt känns roligare än en "trafo". det kan ju ens inte vara ett riktigt ord. men jag behöver den ju. så jag får väl vackert ta å bita i de där äpplet folk pratar om.
tillråga på allt (för här spyr vi visst ur oss talesätt från tidigt nittonhundratal) så är framlyset trasigt på min nya bil.

Tänk om det verkligen är så att det bara finns en enda människa på jorden som man hör ihop med. Att det är som i alla sagor och historier, att man träffar mannen i sitt liv, eller kvinnan för den delen. Och sen lever man lyckliga i alla sina dagar. Jag vill ju gärna tro att det är så, jag hoppas det av hela mitt hjärta att en dag träffa en människa som gör en ”hel”.

Nog om det. Jag är bara ett jävla ego, som bara vill ha allt själv. Och även om jag inte skulle vilja ha det så fan heller att någon annan ska ha det.

Återigen, vilken hemsk, hemsk människa jag är. Fast jag är inte så. Egentligen. Egentligen är jag jätte go å gla. Kexchoklad.
Blaha bla ha. Blah. A.

 

Cicci: ”Idag skrev jag in en neger i facket.”

Jennfa: ”Men det där var ju helt politiskt inkorrekt.”

Cicci: ”Förlåt. Jag menar såklart fackförbundet.”

 

Nu har jag ont i ryggen. Jag jobbar. Fast jag har ju inte ont i ryggen för att jag jobbar. För jag sitter ju å skriver. Å de är ju inte mitt jobb. Jag jobbar ju med att vårda folk. Ibland. När det är natt och alla andra sover. Det gör dom nu. Jag kanske skulle ha skrivit- nu har jag ont i ryggen. Jag är på mitt jobb. Jag jobbar natt. Då hade det ju blivit lite enklare. Men nu gjorde jag inte det så what the fuck ever. Imorgon ska jag kolla på bryan adams. i got my first real sixstring…yeah…summer of 69…han har säkert fler låtar, men det där är den enda som dyker upp i mitt huvud. Jo, å sen robin hood låten. Den e ju fin. Everything i do i do it for you kanske den hette. Det är ju jättefint. Hoppas någon en dag vill göra allt för mig. Eller kanske inte allt exakt. Men en del saker. Som att säga att jag är fin när jag inte är det. Som att lyssna när jag pratar om helt ointressanta saker. Som att kolla på desperate housewives med mej även om han tycker det är dötrist. Som att inte kissa på badrumsgolvet. Inte för att någon gjort det men... det kanske jag ska vara glad för ändå.

Om någon missat det så har jag i detta nu ganska tråkigt. Jag förstår lixom inte själv varför jag sitter kvar här och skriver och skriver när det bara kommer ut…bla.ha. Men jag måste ju göra nånting.

Shit, jag har verkligen skrivit en hel sida i word nu. Eftersom att jag inte har Internet här så kan ja ju inte skriva direkt i den sk. Bloggen. Å då blir det såhär. Men tänk om jag bara kunde sluta skriva massa ord som helt saknar mening. Tänk om jag istället kunde drabbas av någon sån snilleblixt som man hör talas om att folk får, att jag plötsligt skulle råka skriva en bok om typ…rådjur som skulle vara revolutionerande på ett vis som skulle förändra världen. Att jag fick någon sorts vision. Kanske var det så att det egentligen var rådjuren som styrde världen, och att de valt ut mig att bli deras talesman, då de på grund av en liten miss i produktionen endast kunde kommunicera med bräkande små ljud som ens inte de själva förstod alla gånger. Kanske jag då skulle bli känd som Kvinnan som inte bara kunde tala med rådjur, utan som upplyste hela världens befolkning om anledningen till dessa djurs hela existens. Tänk, viken sensation! Jag skulle få sitta med Leslie Stahl på CBS 60 minutes och diskutera min upptäckt. De skulle fråga mig frågor om min uppväxt, och jag skulle svara att den var fin. Jag skulle säga att jag växte upp med naturen som min bästa vän. Att jag alltid trivts bättre i skogen än på soffan. De skulle ha tagit fram foton när jag kandiderade som skolans lucia i årskurs nio, och vi skulle fnittra lite, jag och Leslie. Sedan skulle hon bli allvarlig, titta mig djupt i ögonen och fråga om jag på den tiden trodde att mitt liv skulle bli så här framgångsrikt, kunde jag förutspå vilket värde mitt liv skulle ha för historiens utveckling? då skulle jag le mot henne och säga med mjuk röst att vi aldrig kan veta vilken väg livet leder oss, men att vi alltid skall vara glada för det vi har. Lågmälda applåder skulle höras i studion.

Sedan skulle jag nog få någon typ av pris, eventuellt nobels fredspris då jag fört samman två olika arter, så att de nu och för alltid kan leva i harmoni.

Då skulle han säkert ringa, då skulle det passa att byta ut den tandlösa kossan med inte bara en, utan två separata pucklar längs skuldrorna. Men då skulle det vara försent. För då var jag redan gift. Med Brad Pitt, Martin Stenmark Och Dregen i Backyard Babies. Samtidigt. Ha. Där kan du sitta hemma i din soffa å leka Ringaren i Notredam.

Själv ska jag gå på oscarsgalan där jag nyss blivit utnämnd till bästa skådespelerska genom tiderna, för filmen om mitt eget fantastiska liv. Som jag för övrigt själv regisserat. och producerat.