på jobbet. klockan 02:00 för nån vecka sen.
Tänk om det verkligen är så att det bara finns en enda människa på jorden som man hör ihop med. Att det är som i alla sagor och historier, att man träffar mannen i sitt liv, eller kvinnan för den delen. Och sen lever man lyckliga i alla sina dagar. Jag vill ju gärna tro att det är så, jag hoppas det av hela mitt hjärta att en dag träffa en människa som gör en ”hel”.
Nog om det. Jag är bara ett jävla ego, som bara vill ha allt själv. Och även om jag inte skulle vilja ha det så fan heller att någon annan ska ha det.
Återigen, vilken hemsk, hemsk människa jag är. Fast jag är inte så. Egentligen. Egentligen är jag jätte go å gla. Kexchoklad.
Blaha bla ha. Blah. A.
Cicci: ”Idag skrev jag in en neger i facket.”
Jennfa: ”Men det där var ju helt politiskt inkorrekt.”
Cicci: ”Förlåt. Jag menar såklart fackförbundet.”
Nu har jag ont i ryggen. Jag jobbar. Fast jag har ju inte ont i ryggen för att jag jobbar. För jag sitter ju å skriver. Å de är ju inte mitt jobb. Jag jobbar ju med att vårda folk. Ibland. När det är natt och alla andra sover. Det gör dom nu. Jag kanske skulle ha skrivit- nu har jag ont i ryggen. Jag är på mitt jobb. Jag jobbar natt. Då hade det ju blivit lite enklare. Men nu gjorde jag inte det så what the fuck ever. Imorgon ska jag kolla på bryan adams. i got my first real sixstring…yeah…summer of 69…han har säkert fler låtar, men det där är den enda som dyker upp i mitt huvud. Jo, å sen robin hood låten. Den e ju fin. Everything i do i do it for you kanske den hette. Det är ju jättefint. Hoppas någon en dag vill göra allt för mig. Eller kanske inte allt exakt. Men en del saker. Som att säga att jag är fin när jag inte är det. Som att lyssna när jag pratar om helt ointressanta saker. Som att kolla på desperate housewives med mej även om han tycker det är dötrist. Som att inte kissa på badrumsgolvet. Inte för att någon gjort det men... det kanske jag ska vara glad för ändå.
Om någon missat det så har jag i detta nu ganska tråkigt. Jag förstår lixom inte själv varför jag sitter kvar här och skriver och skriver när det bara kommer ut…bla.ha. Men jag måste ju göra nånting.
Shit, jag har verkligen skrivit en hel sida i word nu. Eftersom att jag inte har Internet här så kan ja ju inte skriva direkt i den sk. Bloggen. Å då blir det såhär. Men tänk om jag bara kunde sluta skriva massa ord som helt saknar mening. Tänk om jag istället kunde drabbas av någon sån snilleblixt som man hör talas om att folk får, att jag plötsligt skulle råka skriva en bok om typ…rådjur som skulle vara revolutionerande på ett vis som skulle förändra världen. Att jag fick någon sorts vision. Kanske var det så att det egentligen var rådjuren som styrde världen, och att de valt ut mig att bli deras talesman, då de på grund av en liten miss i produktionen endast kunde kommunicera med bräkande små ljud som ens inte de själva förstod alla gånger. Kanske jag då skulle bli känd som Kvinnan som inte bara kunde tala med rådjur, utan som upplyste hela världens befolkning om anledningen till dessa djurs hela existens. Tänk, viken sensation! Jag skulle få sitta med Leslie Stahl på CBS 60 minutes och diskutera min upptäckt. De skulle fråga mig frågor om min uppväxt, och jag skulle svara att den var fin. Jag skulle säga att jag växte upp med naturen som min bästa vän. Att jag alltid trivts bättre i skogen än på soffan. De skulle ha tagit fram foton när jag kandiderade som skolans lucia i årskurs nio, och vi skulle fnittra lite, jag och Leslie. Sedan skulle hon bli allvarlig, titta mig djupt i ögonen och fråga om jag på den tiden trodde att mitt liv skulle bli så här framgångsrikt, kunde jag förutspå vilket värde mitt liv skulle ha för historiens utveckling? då skulle jag le mot henne och säga med mjuk röst att vi aldrig kan veta vilken väg livet leder oss, men att vi alltid skall vara glada för det vi har. Lågmälda applåder skulle höras i studion.
Sedan skulle jag nog få någon typ av pris, eventuellt nobels fredspris då jag fört samman två olika arter, så att de nu och för alltid kan leva i harmoni.
Då skulle han säkert ringa, då skulle det passa att byta ut den tandlösa kossan med inte bara en, utan två separata pucklar längs skuldrorna. Men då skulle det vara försent. För då var jag redan gift. Med Brad Pitt, Martin Stenmark Och Dregen i Backyard Babies. Samtidigt. Ha. Där kan du sitta hemma i din soffa å leka Ringaren i Notredam.
Själv ska jag gå på oscarsgalan där jag nyss blivit utnämnd till bästa skådespelerska genom tiderna, för filmen om mitt eget fantastiska liv. Som jag för övrigt själv regisserat. och producerat.