bla.ha.
trots att jag tidigare hävdat att jag skiter i att göra det här mer, så finner jag att det inte går. jag har nån sorts behov av att spy ur mej en massa ord, klagomål, och diverse bla.ha. å har man ett behov är det bästa att stilla det. oftast i vart fall. hade vart äckligt om behovet vart att suga på äldre mäns strumpor. eller att konstant vilja smeka folks infekterade sår. va äckligt. tur för mej att det bara handlar om att skriva blogg. som förövrigt ingen ändå läser. detta säger jag inte som klagomål, utan med lättnad. (om det verkade som något annat.) hade jag velat att folk i största allmänhet tog del av mina innersta (ibland yttersta) tankar hade jag hängt på aftonbladet eller nåt sånt. det gör jag inte. såg igår, när jag insåg att man kunde kolla antal sidvisningar och även med "unika ip-adresser" att det vart hundra-nånting folk inne å kollat på min sida. var fan kom dom ifrån?? trodde mest att det var dom man sagt adressen till som var inne å kolla läget ibland. jag känner nästan inte ens hundra-nånting människor. eller, jo, kanske om man räknar gamla klasskompisar å nån avdankad släkkting. men det gör inte jag. skumt. först blev jag lite rädd så...att främlingar skulle vara inne å läsa om mitt so called privatliv. sen insåg jag att vem fan bryr sej. jag har ju ändå inget...........
och till er som bryr er, senaste tiden har sugit fet jävla bert karlsson-röv om man hetat bobo (näe, ja e inte döpt till det, vaddårå?) men nu är hon på väg tillbaka. hoppas hon. många gånger har hon suttit vid sin dator och önskat att hon kunde hitta på nåt kul att skriva om. men hon har inte haft nåt kul. för det har inte funnits nåt kul. det mesta har vart både grått å svart på en å samma gång. det är det fortfarande. eller ljussvart kanske man kan seja. på väg framåt. uppåt. hoppas jag.
en sak jag tänkte lite på igår, varför säger man kylskåp, men aldrig frysskåp? då heter det frys bara. man sejer ju ibland kyl å frys. och "vart e mjölken?" "i kylskåpet" aldrig i livet att man säger "vart e glassen?" "i frysskåpet?" jag bara undrar............
en annan sak jag tänkt lite på, som är av det lite seriösare..slaget...kom av nåt jag läste nyss; om man har väldigt "svaga" föräldrar, så lär man sej att vara stark. typ, man e liten och får ta hand om mer än det är meningen, kanske en förälder dör, eller nån e allmänt svag, då lär man sej ju som barn att vara stark. man får ju så jävla lov. men om då sej, den föräldern man växer upp med är väldigt stark, som person, gör det att man då blir svag? eller smittar starket av sej?
kommentarer på det?
tror jag ska försöka publicera, som det så fint heter, detta. har en känsla av att det nog kan försvinna. brukar det göra.
fast innan jag gör det så ska jag passa på att rätta ett fel jag gjorde tidigare...jag skrev att jag var såld på burger king cheesburjare. det var jag inte. det var ju Clock. som ens inte finns mer. synd. för de va gott. minns att vi hade tävling, ja å cilla, vem som kunde äta flest, cheesburjare. tyvärr kommer ja inte ihåg vem som vann. men det var 9 v.s 8½.
och till er som bryr er, senaste tiden har sugit fet jävla bert karlsson-röv om man hetat bobo (näe, ja e inte döpt till det, vaddårå?) men nu är hon på väg tillbaka. hoppas hon. många gånger har hon suttit vid sin dator och önskat att hon kunde hitta på nåt kul att skriva om. men hon har inte haft nåt kul. för det har inte funnits nåt kul. det mesta har vart både grått å svart på en å samma gång. det är det fortfarande. eller ljussvart kanske man kan seja. på väg framåt. uppåt. hoppas jag.
en sak jag tänkte lite på igår, varför säger man kylskåp, men aldrig frysskåp? då heter det frys bara. man sejer ju ibland kyl å frys. och "vart e mjölken?" "i kylskåpet" aldrig i livet att man säger "vart e glassen?" "i frysskåpet?" jag bara undrar............
en annan sak jag tänkt lite på, som är av det lite seriösare..slaget...kom av nåt jag läste nyss; om man har väldigt "svaga" föräldrar, så lär man sej att vara stark. typ, man e liten och får ta hand om mer än det är meningen, kanske en förälder dör, eller nån e allmänt svag, då lär man sej ju som barn att vara stark. man får ju så jävla lov. men om då sej, den föräldern man växer upp med är väldigt stark, som person, gör det att man då blir svag? eller smittar starket av sej?
kommentarer på det?
tror jag ska försöka publicera, som det så fint heter, detta. har en känsla av att det nog kan försvinna. brukar det göra.
fast innan jag gör det så ska jag passa på att rätta ett fel jag gjorde tidigare...jag skrev att jag var såld på burger king cheesburjare. det var jag inte. det var ju Clock. som ens inte finns mer. synd. för de va gott. minns att vi hade tävling, ja å cilla, vem som kunde äta flest, cheesburjare. tyvärr kommer ja inte ihåg vem som vann. men det var 9 v.s 8½.
Kommentarer
Trackback
