B O B O L I N A

Nu har jag gjort det. Ryckt upp mej. På riktigt den här gången. Inte sådär halvdant som håller i en vecka. Eller tills jag får tråkigt. Nu är det på riktigt, riktigt. De sejer ju att man måste ibland hamna allra längst ner för att börja ta sej uppåt, det ligger nog en del sanning i det. Jag tror jag hamnade där. Nere. Det var inge kul där. Jag trivs bättre här. Där jag kan lukta på blommorna. Av plast visserligen. Men hellre det än hård säng utan filt. Nu blir det bra. Jag känner det. Jag hoppas det. Önskar bara att allt inte tog sån himla tid. Jag var hos en läkare idag, jag trodde på något naivt sätt att fick jag bara prata med honom så skulle allt bli bättre. Men han höll en föreläsning om någon studie som gjorts i usa i hur länge som helst, sen verkade det som att han inte lyssnade ett skit på vad jag sa. Han hade bestämt redan innan jag klev innanför dörren vad jag var för en. Vaddå, du är ju hel och ren och snygg, va kan du ha för nåt som tynger lilla dej. Typ. Dessutom hade han massor med näshår. Som stack ut. När han satt där och rabblade svåra ord och ställde baklänges diagnoser och steriotypiserade så var det svårt att låta bli att titta på håren. Jag fick tvinga mej att titta någon annanstans för att överhuvudtaget höra vad han sa. Det krävde en hel del fokus. Han konstaterade att det bara var nio minuter kvar och frågade mig en fråga som krävde långt svar, och garanterat mer förtroende än jag fått för honom. Jag svarade kort. Sen var det dags för sammanfattning av mig (det han fått ihop under de få minuter han var tyst antar jag..) Han hade lika gärna kunnat göra den där sammanfattningen innan jag ens satt mig ner. Han hade inte lyssnat ett dugg på vad jag hade att säga. Alls. Kanske hade han lika fullt med hår i öronen som i näsan. Innan jag gick dit var jag fylld av hopp att allt kommer bli bra. När det var över ville jag bara gråta. Och hade plåster på armen.

Nu känns det lite bättre. Fast ändå inte. Men jag jobbar på det. Och den här gången ger jag mej inte.

When this began
I had nothin' to say
And I'd get lost in the nothingness inside of me
I was confused
And I'd let it all out to find
And I'm not the only person with these things in mind
Inside of me
But all the vacancy the words revealed
Is the only real thing that I've got left to feel
Nothin' to lose
Just stuck
Hollow and alone
And the fault is my own

I wanna heal
I wanna feel
What I thought was never real
I wanna let go of the pain I've felt so long
Erase all the pain 'til it's gone
I wanna heal
I wanna feel
Like I am close to something real
I wanna find something I've wanted all along
Somewhere I Belong

And I've got nothin' to say
I can't believe I didn't fall right down on my face
I was confused
Lookin' everywhere
Only to find that it's not the way I had imagined it all in my mind
So what am I
What do I have but negativity
'Cause I can't justify the way everyone is lookin' at me
Nothin' to lose
Nothin' to gain
Hollow and alone
And the fault is my own

And I will never know
Myself until I do this on my own
And I will never feel
anything else, until my wounds are healed
And I will never be
anything 'til I break away from me
And I will break away
I'll find myself today...

I wanna heal
I wanna feel like I'm
Somewhere I Belong