B O B O L I N A

jobbigt att jag ens inte kommerkomma ihåg imorgon (idag...) att jag skrivit de här. jag är kär. kan man vara kär i musik? jag e de. jag brukar va kär i linkin park ibland. så sjukt schysst om man e så där lite arg å köra lite bil å lyssna på dom på högsta volym. då går arget över. men nu e jag inte kär i dom. utan i dom som tydligen heter my chemical romance. fick skivan i födelsedagspresent, ja, för jag har ju nyligen lagt till ännu ett år på den där jävla skalan man räknar på. 28. tjuåtta. hajja hur jävla gammal ja e. helt sjukt ju. fast nu är ändå första gången som jag känner mej så gammal som jag ändå e. jag har alltid velat va 23. men nu när jag tänker efter så visste jag ju inte ett skit när ja va 23. alltså är de helt okej å va sjuåtta. eller inte helt okej. men lite. de enda som e synd e att ja inte riktigt hunnit göra allt det jag skulle...typ bo lite i afrika å så. men de e ju försej aldrig försent. fast jo.de e de. inte fan vill jag att max ska bo i nån hydda medans jag räddar världen lite. även att han säkert skulle lära sej jätte mycket. eller i vart fall att prata på nåt språk där kliasck är ett ord. och klchick betyder att man e eftertänksam. nae. jag vill nog hellre att han har ett tryggt hem där han får växa upp å spela hockey. så får jag överlåta världsräddandet till dom som inte har barn. eller dom som hellre ser sina barn prata med killar med strut på snoppen. jag kan rädda lite hemifrån. kolla på faddergalan med bengt. fast de kan jag ju inte. för jag gråter ju bara då. och får dålit samvete för att jag gnäller.
hursomhelst.
fred på jorden å all makt åt tengil.