flickan i det gula huset. del 1

...det var en gång en liten liten flicka  i den stora stora världen, där det fanns både krig och män med svarta kappor som kom om nätterna. flickan bodde i ett stort gult hus, på andra våningen hade hon sina blommor och en låda med skor. utanför hennes fönster lyste en lampa. och där fanns ett stort berg. om nätterna kunde hon känna berget stirra på henne. lampan lyste för sig själv där nere. inte många gick ut så här års. flickan stannade helst inne hon oxå. stängde ute kylan med stearinljus. trots att hon ofta träffade sina grannar, och sin familj, så kände hon sig ofta ganska ensam, som att det inte var någon som riktigt förstod sig på henne. kanske var det inte så konstigt, då hon sällan, om någonsinn, talade om hur hon kände. på riktigt. och hon kände ganska mycket, flickan i det gula huset. men hon hade ofta svårt att få ordning på sakerna som snurrade runt runt i hennes huvud. en dag kom hon på att det kanske skulle hjälpa att skriva ner det hon funderade på där uppe på andra våningen i det gula huset. vid berget som srirrade kallt genom hennes fönster om nätterna...


Arbetslös...

Blogg…konstigt ord. Har läst nånstans vad de betyder. Men jag kommer inte alls ihåg. Blöt grogg kanske. Men de verkar ju konstigt. Att döpa nån sorts cyberdagbok till blöt grogg... Blandadeogräsgropar…inte heller helt troligt…men skitsamma försej.
Meningen, som jag uppfattat det, är att man ska ha de för å skriva allt som man vill dela med sej av till världen, eller bara till sej själv om man nu väljer att inte tala om det för nån. Men där e ja redan torsk tror jag. Men undrar om nån man inte sagt adressen till kan gå in å hitta den nånstans ändå? Kanske borde forskat lite i ämnet innan jag gav mej på det här. Men å andra sidan så e de väl också skitsaksamma…

Så vad har jag för världsviktiga saker att dela med mej om….? Inte just en enda för tillfället känns det som...eftersom jag för tillfället inte har just nåt liv... 
Men till att börja med så kan jag ju berätta att jag var på ARBETSFÖRMEDLINGEN igår. Jag kan ens inte beskriva hur dåligt det sög. Men eftersom att jag är så jävla himla smart å sätter mej i en sån situation att jag ju faktiskt inte har något jobb, och för att man då ska kunna få lite pengar utav vårat fina samhälle så måste man visst REGISTRERA SIG.
Annars finns man inte.
Detta går till så här: man tar sig till närmsta byggnad som har en skylt med blå-vita bostäver där det står ARBETSFÖRMEDLING, man tar hissen upp en trappa (kan variera beroende på ort), man kliver in i ett rum som med all säkerhet innehåller personer utav minst fyra nationaliteter och minst en person som verkligen önskar att den var någon helt annanstans (i det här fallet, jag.) Sedan blir man ombedd att fylla i en massa uppgifter på en noga fastborrad och inglasad dator, vem man är och var man bor och så, sen tar man telefonluren SOM SITTER PÅ VÄGGEN och ringer till jourhavande telefonist. Och bokar med denne ett möte. MED EN RIKTIG PERSON. Nu kom ju jag aldrig så långt för att:
1. Jag kom dit 14:40 (för er som aldrig besökt denna fantastiska instutition så kan jag berätta att de stänger 15:00. (Varför, undrar jag, det är ju ändå ingen där???)
2. När jag försökt ca sju gånger att REGISTRERA ett användarnamn och ett lösenord, och datorn säger:
-Användarnamnet upptaget (hur många har bobolina79 som användarnamn? Tydligen fler än jag)
-Lösenordet måste innehålla BÅDE bokstäver och siffror.
-Lösenordet måste innehålla minst sex TECKEN.


AVSLUTA.

Hissknapp nedåt.